Till välsignelse i snickarbyxor!

Till välsignelse i snickarbyxor!

”Gå till myran du late, se hur hon gör och bli vis”. Ett av Bibelns många pricksäkra ordspråk. I Mölndal skulle många kunna skriva om texten och sätta dit namnet Karl-Gunnar i stället för myran. Han är verkligen en föredömlig arbetsmyra som dessutom har väldigt nära till skratt! Till kyrkan kommer han oftare klädd i arbetskläder än i finbyxor!

Karl-Gunnar – kärt barn har många namn sägs det. Många i kyrkan kallar dig KG eller KGB. På byggena var du känd som Gunnar, men vem är du?
Jag är norrlänning. Barnfödd och uppväxt på en liten ö i Vindelälven. Ön låg mitt i samhället Vindelgransele. För att komma till fastlandet, när jag var barn, fick man ro i egna båtar. Även färjan som transporterade hästar och kor mm var man tvungen att ro. På vintern gick vi över isen.

Hur funkade livet på ön?
Där fanns en skola som jag gick i. Men också en affär, ett pingstkapell och fem eller sex bondgårdar. Min pappa Bengt var snickare och mamma Ingeborg tog hand om hemmet och de fyra barnen.

Hur såg fritiden ut för dig som liten?
På sommaren var det mycket fiske i älven.

Vad fick ni för fisk?
Abborre, gädda och mycket harr. Nyfångad harr är jättegott!

Hur fångade ni ädelfisken harr?
Vi fiskade med en ”plåt-utter”. På vilken man fäste sju, åtta konstgjorda flugor som hade olika färg. Min morfar som bodde granne med oss var en mycket duktig och fantasirik fiskare.

När och hur hamnade du i Mölndal?
Det var 1962. Pappa och en kamrat till honom, Karl-Joel Selin, hade fått arbete på en byggfirma i Göteborg. Efter färdig militärtjänst och med tre och ett halvt år som snickarlärling i Lycksele bakom mig flyttade jag till Mölndal dit mina föräldrar redan flyttat. Efter en vecka fick jag jobb på Alexanderssons, där pappa arbetade.

Hur har det gått sedan?
Det har gått bra. Sedan 25 år tillbaka har jag drivit en egen byggnadsfirma.

Du är ju en mycket välkänd person i Mölndal Pingst. Hur kom du till tro?
När jag var åtta år gick jag fram i kyrkan och ville att man skulle be för mig.

Hur tänkte du då?
Jag ville att man skulle be för mig så att jag fick ”ett rent hjärta”.

Temat för detta bladet är: ”Jesus på jobbet”. Har din tro påverkat ditt vardagsliv på något sätt?
Jag har sett Guds beskydd på många olika sätt. En gång på 90-talet hade jag hyrt en lift. Den dagen råkade jag slarva med stödbenen. Den välte när jag var vid tredjevåningen. Jag stod i korgen och föll åtta meter rakt i backen. Som genom ett under överlevde jag.

Vilken hemsk upplevelse!
Ja, men när jag senare kom till kyrkan och berättade om händelsen var det en ung kvinna som skyndade sig fram till mig och berättade om att Gud just den veckan hade manat henne att be speciellt för mig.

I kyrkan har jag ofta hört dig be till Gud. Funkar det att be till Gud på jobbet i snickarbyxor?
Det har hänt flera gånger att jag har fått be tillsammans med kunder som jag gjort jobb för, när de förstått att jag varit kristen. Min högsta önskan är att jag på olika sätt skall kunna vara till välsignelse för mina medmänniskor.

Intervju: Roland Lindal